Match #1 Gefle IF - Kalmar FF

Då var premiären avklarad. 2-2. tja, så som matchen artade sig så är jag nöjd. Men det kändes som något konstigt skimmer låg över hela den här tillställningen. Kanske inte så konstigt med tanke på skador och de sista-minuten-virus som verkat drabbat halva truppen. Rydström, Blomberg och Bagarn skulle enligt uppgift drabbats.

Trots allt så började det sjukt bra (sorry). Jag såg en massor av snabba ben som sprang åttor runt Geflespelarna. Passningana var kvicka och allt såg vackert ut i vårsolen. Just då kändes det som att inget skulle kunna förhindra en trepoängare. Men. Direkt efter Aris bortdömda mål så var hela halvleken död. Gefle stack till som en värja rätt in i hjärtat.

Jag har svårt att se någon direkt anledning till att spelet blev som det blev. Kanske var det så att Rydström och Blomma hade tänkt ligga lite i bakgrunden och låta killar som Elm och Fried få stå för fiolspelet. Samtidigt som ungtupparna ville bli anförda av rutinen?

Klart vad iallafall att kanterna inte fungerade. Kaldner och Fried hade problem att både skapa och stå emot, genom hela matchen. Rasmus Elm såg väldigt vilsen ut på sin högerkant i början men blev ljusår bättre i andra halvlek när han fick ta ett steg in i banan.

Spelare som dock levererade var Fabio och Ari Ferreira. De gjorde inga misstag. Båda två är fantastika bollhållare och Ari gjorde mer nytta än vad Dedé gjorde på hela förra säsongen.

Trots allt allt så gick jag ifrån Strömvallen med viss positivism. Vi hämtade upp ett tvåmålsunderläge mot allsvenskans bäst organiserade lag. Vi tog poäng trots en plattmatch. Det kommer att bli bättre. Det är jag är helt övertygad om.