Dagen efter... igen

Förlusten från igår besvärar sig kvar i sinnet. Men jag börjar skönja lättnad. Det är ju trots allt snart match igen. Den ser jag fram emot precis som jag brukar göra, förlusterna påverkar detta förvånandsvärt lite.

Jag funderar mycket på hur spelarna mår och vad de egentligen tänker. Jag tror att få lag i allsvenskan skulle hantera den uppkomna situationen bättre. Vi har gott om rutin i laget och jag hoppas innerligt att det inte blir några spända muskler och/eller sinnen i Malmö-matchen. Typiskt också att det blir ett revanschsuget storlag som står för motståndet och inte ett överkaxigt mittenlag.

Kanske en laser-game-match bortavid Sandra skulle sitta på sin plats för grabbarna. Nej föresten... fy fan va töntigt... men nog skulle det behövas något upplättande för truppen. Vi är bättre än vad vi hittils visat.

Jag brukar inte gå händelserna i förväg, men visst skulle det vara perfekt med en seger mot ett förväntat topplag, inte minst som symbol för en vändpunkt. I vilket fall som helst så talar tiden för oss... så det så.