Direkt efter matchen vad jag besviken och sur, men mest av allt förbannad. Jag ville slå min näve mot allt jag gick förbi på vägen hem. Sur på prestationen och på faktumet att det inte riktigt lossnar.
Idag är jag full av hopp. Jag är till och med snudd på tacksam. Efter en fantastisk fjolårssäong (hur många gånger har jag använt det uttrycket? Sista gången nu, jag lovar) och en vinter fylld av högpresterande Royal League-spel så får vi nu en chans att börja om på nytt... Nej föresten, inte börja om utan snarare återuppfinna vårt framgångsrecept och där till lägga på alla nyttiga erfarenheter som framgången alstrat.
Matchen mot Djurgården bär med sig mycket gott.
- Vi har hittat vår spelmässiga grundstomme. Detta trots det tillfälliga bortfallet av spelare.
- Spelmässig nystart med mersmak för framtiden.
- Fabio har redan i omgång tre lagt sin årliga utvisning bakom sig.
- Brassarna är bra även i säsongsupptakten.
- Vi har gott om alternativ vid skador. En vinst igår var bara några tillfälligheter (Fabios utvisning och Aris skada) borta. Igen, utan ett ordinarie lag. Snudd på under.
Måste lägga till att alla som inte sett Röda Bröders Fan-TV inslag från presskonferensen efter matchen bör genast åtgärda den försummelsen. Underbart att se Nanne snacka. Han är SÅ out of his element, men ändå fullständigt hänsynslös mot hela fotboll/media-cirkusen. Ingen fråga om att fylla någon mall eller att rätta sig i ledet här inte. Han vågar helt enkelt ta plats fast. Mer sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar