Det nalkas premiär

Den allsvenska premiären börjar nu frodas i den svenska sportjournalistiken. Detta är en härlig tid på året. Känslorna går snabbt från nervositet till förväntan och fortsätter till oro via iver och längtan. Allt på en gång. Och jag gillar verkligen Allsvenskan. Jag tycker om att läsa om alla lag och nyförvärv och vad Svenne Sportjournalist tror floppar och flippar. Har det med Allsvenskan att göra vill jag ha det i min hand.

Egentligen finns det ju en enorm överpresentation av information. Samma sportjournalister tvingas skriva så mycket att de hinner motsäga sig själva både en och två gånger. Sällan är det någon som sticker ut hakan. Och sällan läser man någon riktigt knivskarp, spännande analys. Men det gör ingenting. Har det med Allsvenskan att göra vill jag ha det min hand. Så enkelt är det.

Vad är då skrivet om Kalmar so far? Nanne har till exempel blivit utsedd till Allsvenskan näst bäste och näst sämste tränare (inom loppet av ett par dagar). Expressen tror att saknaden av Dedé kommer bli stor men verkar inte få medhåll av till exempel fotbolldirekt eller Aftonbladet. Wastå blir utsedd till Allsvenskans Vägg #1 och Fabio är underskattad men når av en tidning inte ens upp till betyget "bra". Det finns att läsa om Lasses civila politikerkarriär och om hans "kvicka steg". Vi verkar i år också bli tippade på övre halvan av så gott som hela journalistikkåren.

En blandad kompott med andra ord. Årets överlägset bästa artikel är den i dagens (29/3) DN. En lång Brasilien-artikel där Nanne går mer på djupet i analyser än vad jag läst eller hört någon annanstans. "Fábios y Kaldners" som referens till "Zidanes ý Pavones" är klockren.

Förrutom ovan nämnda artikel så finns det inget jag egentligen rekommenderar. Kvalitet är inte prio ett. Det är kvantiteten som ger mig vårvibbar av grov kaliber. Jag kommer fortsätta hamstra lektyr och information i någon vecka till, för sen börjar det ju, det det egentligen handlar om.

Allsvenskan 2006.