Vad ska man säga...

Det blev tillslut en 2-0 förlust mot Bröndby. Även om det lika väl hade kunnat sluta 5-0 som 1-3, vilket inte är så vanligt. Första halvlek var helt vansinnig. Inte ett enda skott mäktade vi med och bollinnehavet var smått otroliga 69-31! Det var klasskillnad.

Det jag hoppas vi får med oss av matchen är de minuter av andra halvlek där vi faktiskt lirade riktigt bra. När vi lyckas få ro med boll och chans att lägga upp ett eget spel. Allt annat vad kaos, mer eller mindre. En situation som vid upprepade tillfällen inträffade är den då två lyckade kortpassningar alltid följdes av en tjobgboll mot offensivt straffområde. När vi väl fick bollen blev vi så ivriga att göra något med den att det bara blev pannkaka. Samtidigt imponerade Bröndby på mig väldigt mycket. Det är en touch hela tiden genom vilket mönster av motståndare som helst. Särskilt mittfältet är outstanding. KFF:s mittfält däremot hade det idag svårt. Rydström vad bra i andra halvlek där han till synes tagit ett steg ner i banan och därför mötte sina motståndare istället för att jaga dem. Fabio fick jag goda vibbar av genom hela matchen och likaså av uppspelet fram till inte-målet av Fredde P. Lasses klack ger mig hopp.

Det som sätter sig på tvären är tjongbollarna. Vill vi nå de eftertraktade ytorna bör vi, så länge vi saknar en stark bollmottagre, söka andra kanaler. Sen kvarstår faktumet att vi måste ha ett tredje anfallsalternativ. Vad kan vi egentligen vänta oss av en oprövad vänsterback?

Jag är hoppfull inför FCK-matchen på torsdag. Vi har redan gjort mer än vad som förväntats av oss i denna turnering, men en seger till hade bara varit S Å gutt!