Några ord om debaclet i Göteborg

En kommentar om Göteborgsmatchen följer här (aningen sent kan tyckas men det krävdes en del återhämtning).

Matcher som beskrivs som debacle är fan de värsta tänkbara. Förra säsongen hade vi tre rikitga sådana, HBK borta och BP, TFF hemma. Den här säsongens första kom i Göteborg i onsdags.

En timme innan match start ringde som brukligt Svante Samuelsson upp mig (mycket trevlig tjänst, anmäl er här) och läste upp startelvan. Den stora överraskningen bestod i att Sobralense tillsammans med Ingelsten och Cesar skulle utgöra anfallet, vilket så klart innebär en ny offensiv spelmodell. Tänk så oerhört skönt om det skulle fungera! Tänk att ha ett bra alterntiv till Centertank-modellen (som är ganska fragil eftersom David Elm är den enda (jo!) i KFF som kan spela i den rollen).

Tänk om vi igen får se smak av Framtidens fotboll!
Tänk att den bländande inledningen på årets säsong nu kan kryddas med ett till kraftfullt alternativ!
Tänk om det skulle fungera!

...och så gör det det! Fantastisk fotboll från KFF i första halvlek. Att så nära på säsongsuppehållet återuppfinna sig själv, trots att tidigare resultat inte egentligen kräver det. Underbart att se. Vad som sen händer i andra halvlek är alldeles för konstigt, lustigt och/eller bisarrt för att kunna beskrivas.

Med lite distans så känns det faktiskt inte som en riktig genomklappning. Det var ett par tvivelaktiga beslut från försvaret, men skillnaden mellan vinst och förlust kändes i den här matchen väldigt liten. Som Rydström själv beskriver det:

"Hade de inte fått utdelning då [första 15 i andra halvlek] hade deras energi tagit slut, de hade tvingats bli desperata[...]"

Längre ifrån en succé än så vad det inte.

Nu? Pang på vårfinalen. Måtte vi ligga i serieledning under uppehållet!